для себя

суббота, 29 сентября 2012

00:15

леттипяя

не тебя ли гонят псы мои, шаман?

я люблю эту сказку тони так, что я перечитываю ее и перечитываю, и снова перечитываю, и от нежности у меня болит живот.

- Men det som är speciellt med troll, och som bara några få vet om, säger Tonje, det är att när några är ledsna, och särskilt om det är några små, då blir trollen snällare än vanligt. Nu till exempel hörde trollet en svag bräkning från allra minsta bocken Bruse och piggnade till igen. "Vem är det som gråter på min bro?" frågade trollet försiktigt. "Det är bara allra minsta bocken Bruse som egentligen skulle upp på sommarbetet och äta mig fet, men jag är så hungrig att jag inte orkar", sa allra minsta bocken Bruse och sjönk ner på knä.
Trollet förstod precis hur det var för allra minsta bocken Bruse. Egentligen var det inte något elakt troll. Det är egentligen det som är problemet med troll, förklarar Tonje.

Gunnvald nickar.

- Så sa trollet med mörkt röst: "Nu kommer jag och..."
"Ja, bara kom", pep allra minsta bocken Bruse, för han var så ensam.

<....>

Trollet ville sitta och prata lite, för trollhjärtan slog så varmt och snällt som bara den tillsammans med allra minsta bocken Bruse.
- Hur slutar det? frågar Gunnvald otåligt.
- Stressa mig inte, din buffel, säger Tonje. Då blir det en dålig saga. Alltså, när trollhjärtan har bankat tillräckligt länge, då blir trollen mindre och mindre troll och mer och mer människor. Till slut fär de alldeles vanliga människohjärtan. Om man har med troll att göra på liv och död så är det mycket bättre att förvandla det till en människa än att stånga det så det krasar i märg och ben. Det här trollet till exempel, det satt så länge på räcket ihop med allra minsta bocken Bruse
och pratade om trevliga saker att hela trollet förvandlades till...
Tonje gör en konstpaus och ser dramatiskt på Gunnvald.

... till en stor gubbe med buskigt grått hår.

- Ha! ropar Gunnvald och pekar hottfullt på henne. Jag märker vart är du på väg!
Tonje skrockar belåtet där hon sitter på svarvbänken.

- Den stora gubben hittade sig en gård och en verkstad längst in i en dal, inte så långt från bron och älven. Och så småningom glömde folk att han egentligen var trollet i Bockarna Bruse och trodde att det var en helt vanlig människa. Bara när han spelar fiol förstår folk att han har vuxit upp under Glimmerdalsbron, för han spelar så fint att han måste ha lärt sig av Näcken.

- Ha! säger Gunnvald igen.
Tonje ler.
- Snipp, snapp, snut. Så är sagan slut.

Gunnvald säger att det var den tokigaste saga han någonsin har hört. Så blir han allvarlig och stirrar ut genom fönstret.
- Hur visste du att jag egentligen är ett troll, Tonje?
- Du är inte ett troll. Du var ett, rättar Tonje. Det är stor skillnad.

Maria Parr, "Tonje och det hemliga brevet".

перевод